Civilt försvar handlar om att: skydda civilbefolkningen, säkra samhällsfunktionerna och stödja det militära försvaret. Men förmåga byggs inte i planer och dokument – den byggs genom övning. Det är detta som gör planerna verkliga.
Det är lätt att tala om kris och krig på en övergripande nivå. Vid Folk och Försvars kommande Rikskonferens blir det stort fokus på handlingskraft och att konkretisera hur vårt samhälle behöver förbereda sig för leverans i kris och krig. Det är välkommet.
Utanför Rikskonferensen i Sälen 2025
När samtalet nu blir mer konkret – blir en sak tydlig: vi måste flytta fokus från ambition till praktik.
Planer är viktiga – men de räcker inte
Krisberedskap och kontinuitetsplanering är sedan länge en del av det systematiska säkerhetsarbetet i många verksamheter. Många företag har krisplaner, rutiner, ansvarsfördelning och riskhantering på plats. Men en plan är inte detsamma som beredskap. I skarpt läge ställs allt på sin spets: Beslut måste fattas med ofullständig information. Kommunikation störs. Resurser kan försvinna. Människor reagerar olika, och vi upptäcker att vi inte är lika samspelta, förberedda eller uthålliga som vi trodde.
Det beror sällan på brist på planer och dokument. Det beror ofta på brist på övad förmåga.
Övning är nyckeln och bryggan mellan plan och verklig förmåga.
Övning är själva mekanismen som gör beredskap fungerande. Den skapar vana, samsyn och tempo. Den synliggör beroenden, friktioner och luckor. Och den gör det möjligt att förbättra – innan det blir skarpt. Vi har inte brist på strategier, planer och ambitionsnivåer – vi har brist på något mer grundläggande: samordnad övning som skapar faktisk förmåga.
Inre och yttre säkerhet går inte att separera längre. Vi behöver betrakta hotbilden mer sammanhängande och både styrelse och ledning behöver ha fokus på säkerhetsfrågor. Cyberattacker, bedrägerier, sabotage och påverkansförsök är i dag en del av vardagen för svenska verksamheter. Men samma metoder används också som verktyg i konflikt.
När incidenter blir återkommande och resurser pressas, minskar uthålligheten. Och uthållighet är centralt för det civila försvaret. Totalförsvar handlar därför inte bara om att förbereda sig för ett framtida scenario – utan om att stärka samhällets motståndskraft här och nu.
Därför behöver vi öva tillsammans – näringsliv och myndigheter. Säkerhetsbranschens aktörer bidrar dagligen till att öka verksamheters förmågor genom övning och stöd med krishantering och krisledning. Vi ser ett tydligt mönster när det gäller att bygga robusta strukturer för att förebygga och hantera svåra händelser: när organisationer övar regelbundet ökar förmågan, tryggheten och handlingskraften. Man blir bättre både på det oväntade och på att hantera vardagens risker.
I en större kris eller vid höjd beredskap blir beroendena snabbt tydliga: logistik, personal, IT, kommunikation, säkerhet och drift. Om vi inte tränat gränssnitten i förväg riskerar vi att tappa tid när vi har som minst råd att göra det.
Gemensamma övningar mellan näringsliv och myndigheter behöver vara en självklar del av totalförsvaret.
Det handlar i grunden om förmåga
I praktiken handlar beredskap om att kunna fortsätta fungera när förutsättningarna förändras snabbt. Därför behöver verksamheter bygga och träna sin förmåga att:
snabbt skapa lägesbild
säkra resurser och beroenden
ha beslutsförmåga under tidspress
samverka över gränser
ställa om och prioritera
planera för uthållighet
ordna krisstöd
Detta är inte något nytt. Det är en självklar del av säkerhetsarbetet. Men det behöver få mer utrymme, mer struktur – och mer träning.
Beredskap är inte något vi kan ”införa”
Beredskap är inte en kampanj. Vi kan bara bygga den om vi gör den till en vana. Och vanor skapas genom att öva – återkommande, systematiskt och tillsammans. Det är så vi skapar förmåga, handlingskraft och uthållighet och gör den viktiga förflyttning som krävs för vårt totalförsvar – Från strategi till praktik.