Två år senare startar branschföreningen LIF, Larminstallatörernas förening, genom att ett 10-tal företag samlas och beslutar om att starta upp en förening. Även här finns gemensamma intressen som kan tas tillvara av en förening. Två av föreningens viktigaste frågor blir att jobba för en hög standard på material och att alla installationer ska vara fackmässigt utförda. LGF, larmgrossisternas förening, som bildats i början på 1980-talet går efter några år upp i LIF som då byter namn till Larmbranschen i förening.
Utöver LIF och Swelarm startades ytterligare en förening, SLF, Svenska Larmleverantörers Förening. SLF var en reaktion på att endast större larmföretag som var certifierade enligt det dåvarande FSAB (Försäkringsbolagens Service AB), var välkomna in i föreningen LIF, och man ville därför skapa en plattform där de mindre företagen kunde stötta varandra och driva sina frågor med en gemensam röst.
SLF bestod av små aktörer och det fanns inga stora ekonomiska tillgångar. Föreningen var dock kreativ och hade många idéer om hur de skulle kunna konkurrera med de större företagen. Bland annat införde de vad de kallade ”Garantifonden” som innebar att om en medlem gick i konkurs eller på något sätt inte kunde utföra sina åtaganden till kunderna gick en annan firma från föreningen in och åtog sig uppdraget, finansierat av garantifonden.
Vid årsskiftet 1999/2000 slogs SLF ihop med Swelarm.